Hopp,mod och en symbol för rädsla

Marika, jag kommer inte in på din blogg!
Men jag skickar en kram här.
Gunilla, så oerhört vackert beskrivet.
För dom har en betydelse dom där sakerna.
När man tittar på dom och minns dom som är saknade.
Det är fint, kram


Vi tar en kväll med penslar, jag och min yngsta syster.
Bestämmer oss för att måla fritt ur hjärtat men med ett tema,
hopp och mod.

När jag målat klart,
 så ser jag ett monster i det som ska vara modet...
När jag tittar på den i ett annat ljus och vinkel,
ser den fortfarande lite barsk ut.
Men efter ett par dagar så tänker jag om.

För är det inte så,
 att det ibland gömmer sig ett monster i vårat mod?
Som den där rösten som säger:
- Det där går aldrig.
Modet ligger ju faktiskt i att gå emot just det,
som gör oss rädda.
Det som skapar egna hinder.

Att låta det vara där men ändå gå emot det.
Jag böjer mig inte för det.
För det blir inte ett monster om inte jag gör det till ett monster...

Så den får vara som den är.
Med hopp, mod och en symbol för rädsla.
Sida vid sida.
Det går alltid att fortsätta upp och förbi.
Just det som skapar egna hinder.

Kram Hannis

Ps.Anna,S, vad fint med gipsfiguren från din farfar.
Det är något speciellt med dom där sakerna
från någon man känt länge.
Dom blir extra viktiga!

Vad duktig du är som börjat träna!
Det tar sin tid innan man är i fas.
Kroppen behöver sin tid att hitta balansen.

Förstår att du fick abstinens!
Att vara utan musik är i princip omöjligt.
Det är som med böcker,
musik träffar något speciellt i en.
Så är det både lugnande och helande.

Hoppas du får en bra dag idag!
Kram!


11 kommentarer:

annika sa...

Åh Hannis. Jag ser kraft och styrka. Kanske ett åskmoln också :) kramar!

Helén i Vilrummet sa...

Så härligt att bara få måla fritt. Själv har jag däremot så höga krav på att det ska bli bra att jag inte vågar. Tänk om det inte blir något?! Det är en rädsla jag måste jobba med, att våga, att allt är bra, helt ok.
Kram Helén

Mamma C sa...

Precis som Annika ser jag massor av kraft i den. Men jag ser även ditt monster.
Kram mamma c

Marika sa...

Tänker att ett monster är bra! Så vacker bild! Kram
p.s tror att du måste fylla i Namn/URL för att komma in på wordpress...

Bakom dörr nr. 11 sa...

Vacker bild !
Fin kväll till dig.
Kram Pia

HWIT BLOGG sa...

Tänk att man kan se dig i alla penseldragen (även om jag inte känner dig!)...
Det är något med färgerna, den där turkosa färgen på vänstersidan, det bruna, det grå...jag bara älskar färgerna och tavlorna!
Ha en bra torsdag, sköt om dig.
Kram Titti

House and Garden by Bia sa...

Nu ser jag förstås inget monster i din målning, hihi...men det är mediterande att måla av sej ibland. Att måla är stimulerande, målade lite tavlor och även tecknade när jag var ung...nu har jag helt slutat !? Skrev även poesi när jag var tonåring !......men man förändras...så är livet !
Ha en fin och mjuk dag !!
Kram bia

Anna S sa...

Hej Hannis! Oj, wow wow en sån målning!! Helt fantastiskt vacker och det går att se så mycket i den. Jag ser i första fotot av tavlan som ett vackert hästhuvud med lång snirklig man som sträcker sig ut och upp. På andra fotot, ur en annan vinkel ser jag som att hästhuvudet är i en famn av en människoliknande dockfigur. Vänligt men bestämt hället.
Så bra att du hade tolkningen om mod och att gå emot sina rädslor och / eller låta dem finnas, leva med dem sida vid sida. Jag häller helt med dig. Ibland när det ena och det andra känns som det inte gått ens väg så känns det mörkt och hopplöst. Men en finns i det och ur det mörka kan ett nytt hopp tändas. Genom modet att fortsätta bara av ren envishet eller längtan att få ha sitt liv. Det kan kännas destruktivt när man själv eller nägon man står nära drabbas av becksvart mörker.. men jag tror det ligger mycket i att när en dörr stängs så finns det en annan att öppna. Om inte annat får en skapa en egen dörr; eller rita den likt Linus på Linjen eller vad som. :-)

Jag överansträngde mig lite med Tai Chin, så idag var kroppen hemskt stel och värken strålade överallt. Har haft en hjälpare här och pratat om högt och lägt i livet, hur det kan vara.
Jag nämnde min första psykolog som jag hade som ung vuxen/ tonåring. Hur jag dä var i oerhörd förnekelse och så splittrad att hon inte fick något grepp om mig. Jag har mycket flashbacks frän sessionerna med den terapeuten och funderar på att kontakta henne för att höra om hon möjligtvis tar emot patienter fortfarande , eller om hon vet nägon bra. Hon är utbildad inom traumaterapi och EMDR . Det senaste har jag inte provat vad jag minns.
Det känns lite hoppfullt att jag kan se på olika vägar och möjligheter vilket som skulle vara bra.

I tisdags möblerade jag om lite. Kånkade ut saker i hallen och hade ont då en vän på samma gata ringde och frågade om jag vill komma över på pannkakor? Det ville jag gärna, men förklarade att kroppen tar stopp. Då kom hon över med de bästa amerikanska pannkakorna, vispad grädde och jag hade jordgubbssylt hemma. Så väldigt snällt och trevligt!

Sen igår bjöd en annan vän på middag hemma hos henne, en bit bort. Hon är en fena på att göra saker med många tillbehör. Denna gången en favorit; panerad ost med rotsaker , rödbetor, kaprissås. Så gott!
Jag lyckas alltid ta med mig något hon behöver, denna gången en stor flaska flytande tvål.

Så kul att du och din syster målat ihop. Det är kul att göra med nägon, såväl som själv beroende på läget. Jag har gjort ett huvud i lera som nu är målat och tänt ett ljus i. Gjorde en härmis av det fina porslinshuvud- ljusstaken som kan ses i design/ inredningsaffärer.

Önskar dig den bästa kvällen. Varm kram till dig! :-)

Flower of Fame sa...

Vilken härlig målning. Härligt när man kan skapa tillsammans. Tycker du ska vara stolt över den. Ha en fin kväll Kram Pernilla

Anna sa...

Den är fin, målningen din. Det jag ser i den, det tycker jag om. /Kram, Anna

Kia sa...

Haha, när jag läste din kommentar så hade jag faktiskt precis gjort det. Bakat kaninbebisar. :) Eller jag hoppas det blev något men det vet jag inte förrän om en månad.....
Försök med 2 andra honor men de vill inte riktigt släppa till. Ena vet jag inte? Kan finnas hopp då de fick gå i utehage tillsammans hela dagen. Men lilla Alva ville inte alls. Låg platt som en pannkaka på marken och han kom inte åt alls. Får vänta lite och prova igen. 4 honor som ska paras så småttingar blir det!!
Sen har jag och A bokat in oss på en bussresa till Tyskland i december. Till deras största kaninutställning. Förra året var det 23000 kaniner anmälda. Helt otroligt! Ska bli skit häftigt att se. Sa det till M idag och då ville hon också följa med.

Ha en toppen vecka!
Kram Kia