Han visste inte, min lillebror

Maria.M, tack fina! Kram
Camilla och Gunilla, tack för era tips.
Har kollat dom serierna nu, underbara på olika sätt!


Jag får en  julklapp i efterskott från min bror.
Han hittade något han trodde att jag skulle tycka om.
Men han visste inte hur mycket,
jag skulle komma att tycka om det som låg i paketet.

Det fanns en tid där jag bröt med ett liv som inte var sunt.
Som höll på att sänka mig.
Det livet var som att leva i en hand gjord av vassa klor.
Som slöt sig mer och mer,
ju längre jag levde där.

Mitt i allt såg jag en text i en tidning,
 jag skrev ner den på en lapp.
Som jag sen bar i en plånbok av strass.
En påminnelse om vem jag egentligen var ämnad att vara.
" I live for myself and i answer to nobody"

När jag öppnar paketet och ser vad som är i,
vibrerar det i själen.
Minnen, känslor och dofter från en annan tid.
Han visste inte, min lillebror.
Hur mycket den raden betyder.

Han visste bara att när han såg den,
så tyckte han att den passade mig.
När han sa så, blev jag lycklig.

Det finns en vackerhet i att människor inte vet allt,
men ändå vet vad som passar just mig.
Som känner på sig,
att just det här gör henne glad.

Den där lappen i en plånbok av strass,
bar jag i tystnad.
I en kamp som jag höll dom flesta utanför.
Speciellt mina syskon.
För att skydda dom.
Lappen var mitt mantra.

Han visste inte, min lillebror,
att den var mitt mål.
Min påminelse om en frihet som fanns,
där bortom klorna.

Han visste inte,
att jag med skakiga händer,
och förvirrad blick,
stirrade in en spegel och upprepade
orden högt för mig själv.
Varje dag, i en ganska lång period.

När jag tänker på allt det,
och på planschen jag får av min bror.
Så känner jag så oändligt mycket kärlek,
till honom som känner mig,
och till den unga, vilsna kvinnan.
Som gav sig av i ensamhet.
Trots rädslor och känslor av uppgivenhet.
Fanns där också hopp.

Hon visste inte heller, den unga kvinnan,
hur bra det skulle bli, med tiden.
För det där hjärtat som slog som en kolibris vingar,
kinderna glödandes av skratt,
och hur alla känslor skulle komma tillbaka igen.

Nu vet han, min lillebror
att den inte bara passar mig,
den hör hemma här med mig.
Som en symbol,
för livets vändningar och överraskningar.

Mjukhet/ Kram Hannis

Ps. Anna.S, lite nystart...
Jag tycker om det.
När jag säger det högt så liksom passar det in.

Nej, det där mentala hackandet bygger verkligen inte upp.
Det är som att slå sig själv.
Så lätt att hamna där när det blir tungt.
Tar kraft.
Så går det som i vågor.

Hur går det med allt, läkaren och det?
Går det framåt?
Har tänkt på dig och håller fortfarande tummarna.

Idag såg jag det där sköra ljuset.
Det som ger en aning om att en ny tid är på gång.
Älskar när det kommer.
Hoppas att du har det hos dig också.
Stor kram!




9 kommentarer:

Marika sa...

Vet du om att du ger hopp? Med dina poetiska texter får du mig att tänka att det finns utvägar ur allt. Tack för att du skriver igen. Kramar

annika sa...

Åh vilken bror. Vilken kärlek ❤️ Så fint när man har människor nära som verkligen känner en. Kram

Mamma C sa...

Så fin försenad present från din bror. Sådana presenter värmer och styrker än totalt.
Kram mamma c

Maria M sa...

Så fint. Du har redan uttryckt det, det där som sker i mellanrummen, att människor vet utan att veta. Så rätt. Har inte heller berättat för mina syskon, inte en stavelse, känns som om det vore för mycket, och nu är det bakom. Fast man får värna sin stringens vad gäller att höra sin egen, inre röst. Kanske för alltid.
Jag blir rörd av den lilla lappen och din fina strassplånbok. Jag är verkligen så enormt glad att du är så välmående och levande. Du gör skillnad och det är det finaste man kan göra.Tack. Kram.

Finurliga fröken sa...

Vilken fin present. Och va häftigt de är att han kunde känna att de var någonting som passade dig och att de stämde så bra. Fast han inte visste. Kram

Finurliga fröken sa...

Vilken fin present. Och va häftigt de är att han kunde känna att de var någonting som passade dig och att de stämde så bra. Fast han inte visste. Kram

Kia sa...

Ibland blir det bara så rätt. Att man träffar mitt i prick. :)

Jo, dobbar skulle jag behöva!! Mina har gått sönder.
Nu har det blivit lite mildare och en del is har försvunnit. Hoppas den håller sig borta.

Kram Kia

Flower of Fame sa...

Så härlig text. Verkligen du. Din bror känner dig säkert bättre än du tror. Fint! Här är det mycket yoga och inkännande att lugnt andas och stanna upp. Det behöver jag. Ha en mjuk dag Kram Pernilla

House and Garden by Bia sa...

Lyckliga du som har din bror kvar ?....jag hade en lillebror men han gick bort 2000...i en hjärntumör...så jäkla tragiskt !!...det var det värsta jag varit med om faktiskt !!...men livet går vidare ;)...nu har hans döttrar fått barn och gift sej ( en iaf )...och nu väntas det smått av den andra dottern också ;)....så är livet...död och födsel...
Hoppas du får en härlig vecka min vän !!
Kram