Min själs egna vågor

Han är en sån som människor ser upp till.
Äldre, framgångsrik i sitt yrke.
Utstrålar pondus som kunskap ger.
Men det är inte det jag ser först.
Istället slås jag av skenet av vishet.

Vi träffas kort inom arbetet.
Ser varandra på en gång bland alla människor.
Nickar mot varandra som att vi möts förut.
Båda säger det också,
vart har vi setts tidigare?
Vi fastnar omedelbart.
I ett samtal om andlig utveckling.

Dom runt oss ser förvånade ut.
Lite sneglande blickar.
Passar det sig verkligen,
 när man egentligen ska prata business?
Vi bryr oss föga.

Han delar en sak ur sin historia.
Jag berättar om min upplevelse på en bänk.
Han säger:
- Du får ett speciellt ljus i dina ögon när du berättar det här.
Du har hittat något i den känslan.
Gå tillbaka dit, våga utforska det.

Han ger mig en sån energi och inspiration,
att jag vill gå direkt.
Men stillar mig och slutför mitt arbete.
Som inte har ett dugg med andlig utveckling att göra.

När jag går så vänder han sig mot mig,
säger lågt:
- Sluta aldrig att lyssna på känslorna du bär.
Vårda dom, det är din största tillgång.

Jag går tillbaka till min bänk.
Den helt vanliga, vi går förbi på kvällspromenaden.
Sitter där och inser att jag faktiskt har hittat något.
Som var saknat,
en saknad som har varit bedövande på ett sätt.
Ibland möter man dom där människorna,
som bara vet.
Som törs dela med sig av sitt eget innersta.
Det blir som en själslig krock.
Som leder till läkande.

Han såg rakt in, 
in i allt det där som ibland förblir ordlöst.
Som inte alla människor förstår.
Det som alltid har varit en del av mig.
Som en del andra också bär förstås.
Ofta i tystnad.

Om rädslan, kampen, modet och den egna vägen.
Att ta emot mörkret och sen låta det falla i ljuset.
Den resan är på ett sätt oändlig.
Så ska det vara tänker jag.
Vart hamnar annars min utveckling?

Det finns en storhet i livets turbulens jag aldrig vill vara utan,
det är när jag landar i min själs egna vågor.
Där det ordlösa blir till frihet istället för ett ok.
Och acceptansen lyfter mig in i öppenhet..
Då andas jag igen.

Till er, mjukhet.
Kram Hannis

Ps. Anna.S det är som att den där odlarvärlden,
blir en meditation.
Allt annat stängs av när jag gräver och klipper.

Förstår vad du menar med kontrasten i minnen.
Visst blir det ibland som att dom flyter ihop?
Kan bli frustrerad när det bra överskuggas
av sånt som väcks till liv från andra minnen.

Har du fått svar på dina prover?
Hoppas att allt är bra!
Tungt när kroppen blir påverkad.
Det tar energi.

Håller på och borrar lufthål i skåpet nu.
Så att det inte ska bli varmt av tekniksaker.
Vete 17 vad det är för material,
men jag får nästan ligga på borren för att lyckas=))

Fin helg till dig och kram!







13 kommentarer:

Marika sa...

Å du skriver så att jag tappar andan! "det ordlösa blir till frihet", kärlek på det alltså!!! Kramar

Mamma C sa...

Skönt när man känner sådan connection med någon.
Ha en fin helg.
Kram mamma c

Mamma C sa...

Skönt när man känner sådan connection med någon.
Ha en fin helg.
Kram mamma c

Pia sa...

Att möta en själsfrände är så fantastiskt. Ditt ljus strålar även genom dina ord, sammanfogade till en text som sveper iväg mig på vandring i tankens värld. Dina formuleringar, bara älskar dem <3
Önskar dig en fin och härlig helg!
Kramen
Pia

Helén i Vilrummet sa...

Som alltid skriver du en text som berör. Du är fantastisk med orden och jag sveps lätt iväg av din berättelse.
Önskar dig en fin helg.
Kram Helén

House and Garden by Bia sa...

Du skriver så poetiskt...
Det berör...
Jag hoppas du får en fin och mysig helg !
Till dej, mjukhet !
Bia

Åsa Liljedahl sa...

Fantastiska Hanni! Jag kan bara hålla med om vad de andra skrivit. Jag hoppas du förstår hur mycket du berör oss. Du får mig att börja tänka i nya banor.
Ha en trevlig och fridfull helg.
Många kramar 💕

Åsa Liljedahl sa...

Fantastiska Hanni! Jag kan bara hålla med om vad de andra skrivit. Jag hoppas du förstår hur mycket du berör oss. Du får mig att börja tänka i nya banor.
Ha en trevlig och fridfull helg.
Många kramar 💕

annika sa...

Hår nästan inte att kommentera detta vidunderliga inlägg ✨✨✨ Många kramar, vackra människa ❤️️

Maria Monika sa...

Är det märkligt min vän eller bara fullt självklart, det är som om du sätter ord på något som jag upplever starkt, något jag vandrar med, en stig, en öppning, ett språk. Upptäcker mig själv om och om igen, essensen av mig själv. Vill mig själv.
Det är nytt fast igenkännbart. Som barnet i mig, hon som alltid vetat. Vandrar och känner livet, kind mot kind.
Kram!

Kia sa...

Häftigt när man träffar någon sådär och det bara funkar. Som att ni visste det innan.
Man vet aldrig vem man ska möta längre fram...

Tack jag mår bara bra. 3 dagar kvar, den 19:de är han beräknad. Få se om han tänker hålla tiden??
Känner inget alls men det gjorde jag inte med de andra heller. Känns inte jobbigt heller skulle kunna ha 4 månader kvar. :) Men jag hoppas han tänker komma i veckan. Har ingen lust att gå över speciellt länge.

Ha en toppen vecka!
Kram Kia

Flower of Fame sa...

Härligt när du hittar en själsfreind. Du skriver alltid så fint att det berör. Skickar många kramar. Pernilla

✫ Fru Eriksson sa...

Håller med Marika ...
/Kram till dig ❤️