Dom där känslorna

Ni vet hur det är ibland.
När vissa veckor bjuder på saker vi inte vill ha.
Och man får en del att träna på,
som man kanske egentligen inte vill träna på...

Min vecka startade med en ficktjuv på tunnelbanan.
Som stal min privata telefon.
Det är bara materiella ting. Men ändå dyrt.
Så dom privata saker i telefonen som tittas på,
av någon som förmodligen inte är intresserad av just det,
utan tömmer den för att kunna sälja den.
Men personen har ändå tittat in i mitt privata.
Det drog igång en mycket mörk sida i mig.

Så med det, och hostan, mediciner som jag måste ha,
för att orka, som i sig väcker ilska.
För jag gillar inte att vara beroende av något.

Så det där andra som sker.
Som jag inte har rätt att skriva om.
Men ändå är involverad i.
Som gör mig ganska mycket arg.

Som tur är, så har jag bott hos min mellansyster den här veckan.
Då får jag skapa distans till mina egna känslor.
För att barnen går före.

Det här är en gammal bild på Myran.
Hon är min bundsförvant.
Säger att hon älskar mig, att jag är söt.
Så klappar hon på mig i sömnen och säger: Jajja.
Jag lyfte upp henne en natt från hennes säng,
och lade henne i min säng.
Fast man kanske inte ska göra så.
Sen sov hon bredvid mig med en hand i mitt ansikte.
Då rinner det liksom av.
Allt det där som jag tydligen behöver träna på,
fast jag inte vill.

Det är inte vackert med mörka känslor.
Men dom flesta människor har dom.
Och man har rätt att bli förbannad när någon stjäl ens saker.
Man har rätt att tycka att ett år har varit lite för mycket.
Rätt att tycka att människor som beter sig illa,
 och sen tar för givet att dom ska ha hjälp,
är osedvanligt korkade.

När man har tyckt och tänkt allt det där,
då är det dags att komma till acceptans och släppa taget.
Om det vi ändå inte kan förändra.
Sen får livet gå vidare.

Det är ungefär det jag ska göra i helgen.
Komma till acceptans.
Låta vinden blåsa igenom allt och ge plats för annat.

Så ska jag ta hand om ett skåp också.
För när jag kom hem nu på kvällen,
stod ett vackert skåp utanför min dörr.
Såna är dom mina vänner.
Att dom kör hit ett skåp och sen släpar upp det.
Bara för att dom vill.
Så fint, känner jag.

Till er, fin helg!
Kram Hannis

Ps. Anna,S, tack för dina ord om tunikan!
Det är den enklaste sömnad.
Lagom för mitt tålamod=))

Det är så skönt när man lyssnar till vad man vill.
Bara göra det man känner för, inget annat.
Då känns det lite som frihet i livet.

Tänkte på dig tidigare ikväll.
En granne har skaffat kattunge, en siames.
Dom var ute i koppel men den vägrade att gå.
Kanske är den för liten och rädd.
Men då tänkte jag på dig och din krigare.

Hoppas att du får en fin helg!
Kram




4 kommentarer:

Anna S sa...

Hej Hannis! Å, förstår att det varit och är mycket med allt, och sen som syra på moset få din mobil stulen! Kan förstå att det väckte/ väcker mycket i dig. Precis som du säjer, att få träna på och genomlida sånt en inte vill. Fy 17 alltså!
Det låter klokt att vädra ut det när du är klar med känslorna. Det är ( iallafall för mig ) alldeles för lätt att fastna i att andra gjort saker mot en som skadade och inte var eller är okej på minsta vis.
Man vinner sej själv och som du säjer frihet att vara , leva sitt liv när man vägar låta det blåsa förbi.
En vän till mig kallar det för " små moln av turbulens" som man inte behöver bry sig om för länge.

Perfekt ju att ha ett skåp från vänner att greja med i helgen!

Vad härligt att du och Myran har varandra!
Kan förstå att du hämtade henne för att hon skulle sova bredvid.

Så kul att du tänkte på mig när du såg grannen med sin siames! Min katt är nog lite på gränsen för liten för att springa lös nu egentligen. Det tar ca ett år för dem att kunna hitta hem har jag läst.. så nu är jag ute med honom men han får gå lös. Han är en jobbig typ verkar grannkatten tycka. De battlar och morrar lite fram och tillbaka. Och T går med magen mot marken och utsträckt platt för att synas mindre på den öppna gården. Bra smugit där! ;-)

Önskar dig den bästa helgen med korsdrag genom fönstrena. Kramen! :-)

annika sa...

Kloka människa! Precis så är det ju. Man måste få känna det man gör (dj-a tjuv) och sedan släppa taget. Det är ju ordningen det kommer i. Skickar lite friska vindar och mycket kärlek ❤️️ Det räcker med trassel och sjukdomar nu.

Flower of Fame sa...

Så trist. Vi råkade ut för det när vi var i Rom. Mannen blev rånad på plånboken precis när dörrarna skulle stängas. Så vi hade ingen chans. Som tur var var det bara lite kontanter men ändå. Det var en chock. Jag förstår att du måste känna dig både kränkt och att man har förlorat lite sin identitet när alla ens personliga saker i ens telefon försvinner. Hoppas du snart mår bättre Kram Pernilla

Kia sa...

Tankar kan man inte alltid styra över utan de bara kommer. Och visst måste man få tycka saker och ting.
Trist och tråkigt att folk inte kan låta bli andras saker.
Skönt att du har din lilla kompis som lever i nuet :) som barn oftast gör.
Rätt okomplicerade och rakt på sak.

Ha en toppen vecka!
Kram Kia

Ps. Visst är det himla söta småttingarna!!