Solen skiner i alla fall

Jag står på tågperrongen.
Med pälsbollen, packning och trötta fötter.
Ska hem.
För att packa om, sova lite sen åka igen.

Det är då jag ser henne.
Kvinnan som försökt göra sig fin.
I klänning och solglasögon.
Men sticksåren på armarna och dom trasiga klackarna,
avslöjar henne.
Precis som nickande,
huvudet som åker ner mot bröstet.
Av tröttheten.
Som tillhör heroinister.

Den ena klacken är så trasig att hon går som en låghalt.
Hon snubblar, farligt nära kanten.
Kanten ner mot spåret.
Jag tar tag i henne.
Rycker till i hennes arm för att få henne nära.
- Stå här med mig, säger jag.

Hon tittar på mig, bakom svarta solglasögon.
Försöker samla ihop sig.
För att inte vara bortgjord.
- Jag måste hem säger hon med hes röst.
- Vart bor du, undrar jag.
Bara så jag vet att du är på rätt spår.
Det är hon.

Hon sjunker ihop, gång på gång.
Jag puttar upp henne.
Dom flesta tittar bort.
Jag förstår det.
Det är en obehaglig verklighet.
Förutom en, 
I ögonvrån ser jag en herre som stirrar.
Som har en nervös fru bredvid sig.

Jag stirrar tillbaka.
Han vänder bort blicken.
När tåget rullar in och han inser att vi ska på vi också,
en trasig kvinna, en kvinna som helnat och en hund som
tittar på omvärlden med en hyfsat överlägsen blick,
då blir han arg, herren alltså.

- Fy fan, ska man behöva betala för att åka med avskum?
Kvinnan jag puttar framför mig,
rycker till, som slagen av en örfil.
Det är då, just då,
som jag skiter i ödmjukhet, förståelse och ickedömande.
Jag stirrar på herren:
- Vet du, jag tycker du ska knipa käft nu!
Om du anser dig stå över andra människor,
kan du alltid ta en taxi.
Det är inte rätt av mig,
men det är så jag känner.

Nu är det han som rycker till.
Av en verbal örfil.
Hans fru drar honom i skjortan.
Och jag drar i kvinnan som nästan ramlar omkull.
Jag vill skydda henne.
Från den värld hon redan flyr från på ett sätt.

Jag får hjälp av en ung orädd kille att få henne till en plats.
Ovanpå henne packar jag all packning.
Så hon inte ska ramla framåt.
Så sätter jag mig bredvid.
Och säger:
- Har du någon jag kan ringa?
Du kan inte gå hem själv.
Det har hon.
Så jag ringer och förklarar vilken vagn vi sitter i.

När vi åker tittar hon på mig,
tar av sig solglasögonen och ler.
Säger:
- Solen skiner i alla fall.
Jag skrattar så jag nästan kissar på mig.
Hon också.
Och den unga orädda killen som håller i pälsbollen.

När det är dags för henne att kliva av,
hjälper jag henne till dörren,
hon börjar bli piggare, stadigare.
Där står någon som tar emot henne.
Som säger tack och nickar.

När dörren går igen och jag tar tillbaka pälsbollen,
från den unga orädda killen.
Så viskar han:
- Solen skiner i alla fall.
Han ser ut att tänka på den meningen.
Fundera vad det står för.

Jag tittar på honom.
Säger att ibland är det nog.
Att solen skiner.
Att det räcker i livet.
När det är mörkt runt omkring.
Så kan solen, ironi och ett gapskratt vara nog.
För att orka en stund till.

Till er, mjukhet.
Kram Hannis

11 kommentarer:

Mamma C sa...

Hårt ord, men jag hatar människor som dömer någon utifrån vad dom ser. Utan att dom vet någonting om vederbörande. Att sträcka ut en hand ibland och hjälpa, skulle alla behöva göra någon gång.
Kram Mamma C

Flower of Fame sa...

Så fint av dig att hjälpa den stackars kvinnan. Bra att du stod upp för henne. Samtidigt blir jag så ledsen att de finns dem som har det så svårt i vårt samhälle idag. En mjuk dag till dig och hoppas att solen lyser även hos dig idag. Kram Pernilla

annika sa...

Det är så mod ser ut 💛 Världen skulle vara bra fattig utan dig. Kramar!

Pia sa...

Fina du <3 Tänk vad du lyste upp hennes dag, det kändes som om du var solen för henne i en annan rätt mörk värld. Dömande är fegt, bara de minsta människorna sysslar med sådant. Att sedan skratta tillsammans är så förlösande för alla de andra känslorna. Och visst är det så, vissa dagar är det mer än nog att solen lyser.
Önskar dig du modiga kvinna en härlig torsdag!
Varma kramar
Pia

Birgitta sa...

Underbara du ....
Blir så otroligt ledsen & arg på alla dessa människor som tror de är såååå mycket bättre och som bara går efter "skalet" & sen dömer därav.
Tack för att du finns & att du är du
Du underbara människa ♡
Kramar om ❤

Marika sa...

Ååååå så vackert mitt i all skit. Då menar jag mest skitgubbar och så. Du sa till honom alldeles på rätt sätt. Tänkte när jag läste om den gång då jag hjälpte en heroinist/prostituerad in genom ett fönster. Hon skulle inte alls vara i den lägenheten. Den tillhörde hennes fängelseinslåste kille. Men jag tänkte att det var bättre för henne att vara där. Säkrare. Massvis av kramar till dig och din pälsboll!!! <3

Kia sa...

Du gjorde rätt som sa till honom. Jag hade inte heller kunnat vara tyst.
Har lite svårt för dom som tror att de är bättre än andra.
Ja, tänk vad lite sol kan göra. :)

Ha det toppen!
Kram Kia

Anonym sa...

Du hittar alltid rätt ton vid rätt tillfälle, fina medmänniska!
Kram !
Gunilla

Anna S sa...

Härligt att läsa. Fler orädda människor behövs. Många är rädda för det de inte känner till eller har mött. Då behövs andra som ser bakom och ser människan.

Kram och mjukhet! :-)

MariaM sa...

Vet inte vad jag ska skriva, blir så fylld av massa känslor av ditt inlägg...och tårögd. Över alla j...a förkrympta människor som måste nästan tvångsmässigt spy elakheter över de som uppenbart har det svårt.
Jag säger Tack kära Hannis för din medmänsklighet, ditt mod och för att du delar med dig.
Solen skiner iallafall. Kram!

Anonym sa...

Du är en sann människa du <3 Blev djupt berörd av det här! kramar från anette