Känslan av att vara inte riktigt klok

Jag vaknar och känner känslor jag inte känt på länge.
Suckande tittar jag mig omkring.
Och tänker, kaffe, jag måste ha kaffe.
Pälsbollen ligger kvar i den stökiga sängen.
Blinkar mot mig som att jag inte är riktigt klok.

Och så känner jag mig också.
Som att jag inte är riktigt klok.
När jag känner känslor jag inte känt på länge.
Försöker att sätta ord på det.
Men det går inte.

Ringer till min mormor.
Hon är bäst att prata med när det är så här.
Vi är inte rädda för att prata om sånt där som gör ont.

- Har du drömt något, undrar hon.
Något som satt igång det här?
- Nej, inte vad jag kommer ihåg.
- Har du ätit ordentligt, en typisk mormorfråga.
Jag fnissar till.

Så säger hon:
- Tänk när du föddes, vi var så lyckliga jag och morfar.
Med dig har vi alltid varit lyckliga.
Jag är det fortfarande, lägger hon till.
- Du vet väl det, att jag älskar dig.
Jag börjar gråta, utan att hon märker det.
För den där kärleken som är så partisk.

Ibland behöver man det där lite extra.
Kärleken från någon som känner en.
Och älskar en när man känner sig som någon som inte är riktigt klok.
Vad nu det är, att vara inte riktigt klok.

Det är då jag tar min kamera.
Efter kärleken.
Och går ut för att hitta det som är vackerhet för mig.
Det lite mera vilda.
Oordnade.
Som mitt rufsiga hår och mina smutsiga fötter efter dagar i tofflor.


Och lite ger det med sig.
Känslan av att vara inte riktigt klok.
Jag viskar till mig själv:
- Du är din egen, det har du alltid varit.

Pälsbollen tittar på mig med huvudet på sned.
Som att han också tycker att jag är lite mera klok.
Viftar på svansen.
- Vi går hem, jag måste ha mera kaffe, mumlar jag.
Han viftar ännu mera på svansen.

Känslan av att vara lite mera klok.
Att vara sin egen.
Och en del kaffe.
Det får vara gott nog idag.

Till er, mjukhet.
Kram Hannis

11 kommentarer:

Marika sa...

Å Hannis, så där känner jag också ibland...ofta. Kaffe hjälper. Tankarna på farmor och vad hon skulle ha sagt också. Kram och mjukhet till dig med!!!

Choices by Annie sa...

Vackra fantastiska Hannis. Som jag har saknat dig. Det har helt och hållet varit självförvållat, jag kunde ju ha klickat in när som helst men jag har liksom inte gett mig tiden till den här världen på ett tag. Och kanske har jag inte förstått hur mycket jag verkligen har saknat den. Innan just nu i denna stund. Tacksam över att din blogg finns för den ger mig så mycket.
Tack.
Kram
Annie

Anna S sa...

Så vackert beskrivet. Den där känslan att få vara sin egen. Bekräftat av andra som känner en och som man mår bra av. Det är verkligen sant att vi får vara de vi är. Trots att några försökte ta det och tillintetgöra den vetskapen.
Och så kaffe. Jag måste ha mitt kaffe med mjölk i alla fall en gång om dagen. Det skingrar moln och gör mig närvarande i nuet.

Du är så jättebra som den du är. Och pälsbollen med.

Kram och mjukhet!

Fru Eriksson sa...

Så fint du skriver - Blir rörd & berörd i ♥-at!
/Kram finaste

Mamma C sa...

Ibland känner man sig helt knäpp och tossig. Måste vara helt underbart att ha någon att lätta sitt hjärta för då, precis som du har din mormor. Ibland kan den personen sätta pricken på det man känt eller känner.
Kram Mamma C

House and Garden by Bia sa...

Du skriver alltid så bra ;))...och den där grinden var
bara så vacker i sin enkelhet...
Och till dej med, mjukhet !
Bia

annika sa...

Kaffe, Pälsbollen och mormor. Skönt att det finns sådan medicin för värkande oro. Du fick mig att le med tårfyllda ögon. Saknar min mormor och just de där mormorsfrågorna. Stor kram och vilken tur att du är just den du är. Vi är alla lite tokiga.

Helén i Vilrummet sa...

Jag kan inte hjälpa det, men jag känner mig nästan lite fnissig när jag läser ditt inlägg. Jag är väl heller inte riktigt klok, för fnissighet är väl inte riktigt det du vill förmedla. Men det är väl kärleken som flödar ur ditt inlägg, den mellan din mormor och dig och den mellan pälsbollen och dig som ändå får mig att känna lite fniss. Du sätter fingret så finurligt på allt det där som vi ofta kan känna, men inte riktigt uttrycka. Dina texter är fantastiska. Och nu blev jag väldans sugen på kaffe. Det får nog bli en kopp nu. En stor kopp.
Fin dag till dig <3
Kram Helén

Bakom dörr nr. 11 sa...

Men åh vad fint skrivet, och vilken underbar mormor du har.
Kram Pia

Pia sa...

Du är klokare än de flesta. Visst måste man känna så ibland, eller, för det gör jag också och så klok som jag är �� inte.
Blir både glad och varm av ditt inlägg.
Dina bilder precis som dina ord sveper iväg med mig i nya tankebanor.
Åh om du ändå bodde närmre då kunde vi gått ut tillsammans och njutit av vackerheten ��
Önskar dig en riktigt skön dag!
Kramar om med varm famn ��
Pia

Flower of Fame sa...

Visst är det vackerhet. Jättefina bilder. Och klart att du är klok. Du har så många fina tankar om livet. Ha en mjuk dag Kram Pernilla